Musikströmmen

Musik du inte hör på radion

En musikstil som egentligen aldrig slagit igenom till den stora massan är industrimusiken. Detta är en stil som är en blandning mellan metal och synth, oftast med tunga mekaniska rytmer och effekter.

Ett av fåtal band inom denna genre som nått ut till en relativt stor publik är Nine Inch Nails med sångaren Trent Reznor i spetsen. Trent är egentligen den enda konstanta medlemmen medan resten av musikerna byts ut lite då och då.

På senare tid har de blivit lite av pionjärer när det gäller att sprida sin musik på nätet. Albumet Ghosts I-IV släpptes helt gratis under Creative Commons-licens och de erbjöd tidigt köp och nerladdning av DRM-fria album i hög kvalitet.

En av de mer kända grupperna inom elektronisk musik de senaste 15 åren är The Chemical Brothers. 1995 släppte de sin debutskiva Exit Planet Dust som blev en hyffsat stor underground-hit, men det var inte förrän de släppte Dig Your Own Hole 1997 som de slog igenom ordentligt.

Tom Rowlands och Ed Simons träffades på Manchester universitet 1988 och började DJ:a under namnet The 237 Turbo Nutters men bytte 1995 namn till The Dust Brothers. Detta namn tog de efter producenterna till Beastie Boys-albumet Paul’s Boutique. När de blev lite mer kända blev de hotade med stämning över namnet och bytte då till The Chemical Brothers istället. En rest av detta kan man till exempel se i titeln och på första spåret av Exit Planet Dust.

På senare år har de fortsatt att ge ut skivor, men de har ännu inte lyckats överträffa Dig Your Own Hole, och senare album har blivit mer och mer mainstream och ointressanta.

Andreas Tilliander är en av de personer som betytt mest för utvecklingen av techno och annan elektronisk och experimentell musik i Sverige. Ett av hans mest kända album är World Industries.

Förutom alla de album han producerat under eget namn, plus en mängd pseudonymer som Mokira, Komp, och Lowfour, så är han väldigt aktiv som producent och mastrare åt andra artister och grupper genom sitt skivbolag och mastering-studio Repeatle.

På senare tid har han rönt en hel del framgångar tillsammans med sångaren Johan T Karlsson i gruppen Familjen.

Om du skulle fråga mig vilket band som låter mest ”IDM” skulle jag nog säga Funkstörung. De har ett sound som definieras av klick och klonk, med komplicerade trumrytmer och underbart varma syntslingor som kontrast.

Deras version av Björk’s All Is Full Of Love är fortfarande en av de bästa remixerna jag vet, och då har den ganska många år på nacken vid det här laget.

De har tyvärr splittrats nu, men lämnar efter sig en diger biografi med skivor att njuta av.

Ett av de klassiska technoskivbolagen i Berlin är Kompakt, som i över 10 år gett ut flera hundra skivor med mer eller mindre klassiska dansgolvdängor. Kompakt inriktar sig främst på så kallad minimal techno, som försöker leva efter mottot ”less is more”.

Skivbolaget startade av Wolfgang Voigt som släppt musik under ett antal olika alias, som Gas, Studio 1, Mike Ink, både på sitt eget skivbolag och många andra. Han är helt enkelt en väldigt produktiv man som alltid producerar musik av högsta kvalitet. Själv är jag väldigt förtjust i hans skivor som Gas, där han lever ut lite av sina ambienta tendenser.

Om du vill ha ett smakprov av Kompakt kan jag rekommendera någon av deras utmärkta samlingsskivor som ges ut med jämna mellanrum.

En av de största inom ambient-musiken är tveklöst William Basinski. Sedan sitt genombrott med den fyrdelade serien The Disintegration Loops har han fortsatt att ge ut bländande vacker musik som får en att nästan bli hypnotiserad.

The Disintegration Loops kom till genom att William 2001 hittade ett antal band i sin källare med musik han gjort under 80-talet, men glömt bort. Dessa var angripna av fukt och mögel och höll i praktiken på att upplösas. I ett försök att rädda dem började han föra över dem till ett annat medium, men varje gång han spelade de gamla banden försvann mer och mer information från dem. Därav namnet.

Tillsammans med Aphex Twin är Squarepusher tveklöst en av Warps mest framgångsrika artister. Hans stil med hypersnabba breaks och vild bas är omvälvande när man hör den för första gången, men man kommer snabbt in i musiken. Squarepusher varvar sina mer svårsmälta alster med sköna ambient-stycken som ger en bra kontrast och ger hans album en bra dynamik.

Skivbolaget Hyperdub är ett av de ledande inom genren dubstep, och har varit det ett bra tag. Det London-baserade bolaget har dubstep-legender som Burial och Kode9 i sitt stall.

Richard D. James, bättre känd som Aphex Twin, AFX, Power-Pill, Polygon Window, The Tuss och en mängd andra kända och okända pseudonymer är en av musikvärldens största, men ändå minst kända, artister.

Precis som Autechre var han en av Warp Records första artister och en av grundarna till skivbolaget Rephlex. Hans musik kunde till en början beskrivas som drum’n'bass på LSD, även om han även producerade en del brilliant ambient-musik. Lyssna till exempel på Selected Ambient Works II och försök påstå att det inte är en av historens bästa ambient-skiva.

Hans första stora ”hit” var låten ”Come To Daddy” vars video, som regisserats av Chris Cunningham, var en udda korsning mellan mardröm och komedi som spred hans musik till nya människor som kanske aldrig skulle fått upp ögonen för den annars.

På senare år har Richard inte gett ut så mycket musik. De skivor som kommit ut har lutat mer åt acid-hållet och även om de håller mycket hög kvalitet så är det inte riktigt lika bra som hans tidiga skivor.

Autechre är en duo som består av Rob Brown och Sean Booth och har gjort banbrytande musik sedan tidigt 90-tal. De är en av skivbolaget Warp Records första och största band. Deras första album Inculabula introducerade deras alldeles egna ljud för den större massan.

Ljudet var till en början väldigt organiskt och varmt, men med deras självbetitlade album, eller LP5 som det också är känt som, började mer metalliska och kalla ljud leta sig in i musiken. Deras senare album blir mer och mer komplicerade och detaljrikedomen är i det närmaste överväldigande. Det krävs uppåt 20 genomlyssningar av de senaste skivorna för att lära sig uppskatta dem, innan dess kan de lätt kännas både kaotiska och repetativa, konstigt nog.

Om du vill ge dig in i Autechres värld kan jag rekommendera att börja med deras äldre album, förslagsvis Tri Repetae, och sedan jobba dig framåt i tiden allteftersom du vänjer dig. För jag lovar dig, när du väl kommit in i deras ljudvärld vill du garanterat ha mera.